Vid införande eller uppfräschning av intranät, affärssystem, kundvårdssystem eller planeringsverktyg finns alltid en inbyggd osäkerhet. Kommer det bli bra? Kommer det användas? Används det på rätt sätt eller görs rätt saker genom intranätet? Det påminner mig om fenomenet ”ömsesidig osäkerhet” som förekommer gärna hos tekniksociologer. Om jag t ex bygger pipelines, kommer det då finnas aktörer som vill transportera gods i dessa? Om jag förädlar petroleumgods som kräver streaminglogistik (pipelines), kommer nån annan att se till att det finns pipelines att tillgå? Givetvis kan du vara stor aktör att själv se till att såväl produktion och distribution hålls av dig, men i en global, differentierad och gränsöverskridande marknad är detta sällan gällande. När det gäller intranät så är trixet att försöka eliminera den ömsesidiga osäkerheten, och detta bygger alltid på att det finns DIALOG mellan de som bestämmer sig för att införa intranätet, de som ska implementera det och de som ska använda det. Observera, användarsidan ska väga tungt!
