Kultur i licensierad TV-form Del 2

Alas, om de ändå kunde göra som jag säger…

Nämen, se här, nu börjar det skönjas! Nye migrationsministerns Tobbe Billström har inte betalat TV-licens på 10 år. Men han har till skillnad från Cecilia Stegö en förklaring i ”– Jag tyckte inte att SVT levererade bra produktioner och gillade inte licenskonstruktionen.” (DN.se 12 okt)

Så där ja, han naggar på lösningen – ”..gillade inte licenskonstruktionen”. Men där stannar han. Inget ytterligare utlägg om vad i konstruktionen som han ogillar. Ingen kritisk röst som visar att han gjort ställningstagande utifrån välgrundad argumentation. Å så dödar han sin ursäkt genom att tycka till om SVTs innehåll. Tobbe, vi har ju sagt att TV-licens har ingenting med innehåll att göra (se tidigare Kultur i licensierad form). Du hamnar därför i samma nivå som kulturministern. Det handlar inte om vad du gör, utan mer vad du gör efter vad du gjort. Det är så krishantering sker i Sverige idag.

Jag undrar oxå lite stilla om journalister och de som är drabbade vet vad som gäller. Jag ser hela tiden; jag betalade inte, jag har inte betalat för min TV, osv. Men TV-licens är kopplad till dels en mottagare men dels framförallt till hushållet. Det är hushållet som är betalningssubjektet, inte personer i hushållet. Är du ensam i hushållet, ja då är hushåll och du en och samma betalningssubjekt. Men ett par, en familj eller annan hushållskonstruktion behöver bara betala för en licens om hushållet har en mottagargizmo.

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant

Annonser

4 reaktioner på ”Kultur i licensierad TV-form Del 2

  1. Aha, så NU är den sociologiska bakomliggande förklaringen till lagbrott plötsligt relevant? Ett lagbrott är väl en kriminell handling oavsett vad som ligger bakom handlandet? Påbudet om att tv-licens ska betalas är resultatet av ett demokratiskt riksdagsbeslut som även moderaterna varit med om att genomföra. Jag tycker verkligen inte att det intressanta är motiveringen till varför man har brutit mot lagen utan just det faktum ATT man har gjort det. I synnerhet som makthavare på hög nivå ;) I bland känns det som att det är TUR för dessa liberala fritänkande moderater att de faktiskt har ett socialistiskt sammanhang att verka inom. Konsekvenserna av denna individualistiska anarki blir liksom inte så påtaglig då. De kan busa lite som de vill eftersom de flesta ju faktiskt följer lagen och upprätthåller civilisationens fortlevnad. Själv ÄLSKAR jag statlig television och ska när jag blir rik med stor stolthet och glädje betala dubbel tv-licens!

    Till Sofia från Awaze: – Du ska jobba så här dax, helt i statlig anda.

  2. Till Sofia:
    Brottet är fortfarande ett brott, helt rätt, så länge det är juridiskt bundet i domstol. Men jag pratar inte om brottet, utan om lagen. Helt i demokratisk och yttrandefrihetlig, personlig anda.

  3. Visst kan lagen diskuteras. Behovet av en lag kan förändras som en följd av att samhället omvandlas. Men tills en förändring är genomförd kan man ju inte som enskild gå runt och godtyckligt strunta i de lagar man inte gillar. Oftast har lagen tillkommit av en anledning, av ett behov att på pränt värna samhälleliga eller personliga intresseområden, att strunta i lagen är att inte respektera andras rätt att inte bli utsatt för detta lagbrott. Det finns massor av lagar jag tycker är apfåniga men som jag ändå följer. Man kanske kan se det som en hyllning till det demokratiska incitamentet. Ungefär som att man kan gå och rösta, även om man röstar blankt, just för att manifestera styrkan i, och behovet av, den demokratiska, yttrandefrihetliga och personliga processen.

    Det handlar om en förmåga att kunna se helheten i det lilla. En förståelse för att ett enskilt lagbrott som jag begår här och nu kanske har ringa betydelse, men om fler gör det, och på längre sikt, så får det till slut stora konsekvenser för samhället. Det handlar om att känna ansvar för andra än sig själv. Det handlar om att bevara en idé. På gott och ont. Världar kan störtas eller bevaras genom detta tankesätt. Om diktaturer ska kunna störtas krävs det att många bryter lagen. Om huggormar ska kunna undgå utrotning krävs det att många följer lagen och avstår från att döda den enskilda huggorm som hotar deras familj. Många huggormar små…. :)

  4. Till Sofia:
    Precis! Den som dödar sin huggorm ska huggormsbett få smaka! Men ibland krävs det bara en person, en modig person som inte anser att en lag är en lag som bör följas. Rosa Parks struntade i lagen. Hon värnade säkert om den enskilda huggormen oxå. Puss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s