Janne Josefsson har blivit närmast som en pastisch på sig själv. Han börjar bli rätt så upprepande och genomskinligt pinsam i sin egen centrering. Tråkigt, för hans roll är viktig.
Andra bloggar om: janne josefsson, uppdrag granskning, pastisch
Annonser
Det är inte lätt med semantiken. När blev en pastisch viktig? Jag bara undrar.
När t ex att påminna, eller att upprepa. Men håller bara så länge det inte blir en ständigt upprepning…