Mer om SJ gör reklam för dödsskjutning och massaker på åtta barn.

Har sett en post om mitt inlägg om SJ:s reklam för biljettlöst åkande och låten I don’t like Mondays som helt verkar ha missat poängen. Men som sig bör. ”Kommunikation” är inte bloggvärldens starka sida. Lätt för misstolkningar.

Bloggen http://sadsmile.blogsome.com/2007/05/18/massakerhyllning/ (en av dessa anonyma) verkar tycka att jag går hårt åt SJ och att reklam inte kan göras för något som hänt före händelsen N, där N är nu, nu, nu, nu, osv. Reklam kan aldrig handla om något som hänt, bara om det som ska hända, enligt Sadsmile. Sen att mitt resonemang borde leda till att alla som överhuvudtaget spelar låten oxå gör reklam för en massaker. Vidare att ”Meningen med en låt i en reklamfilm är knappast att mottagen skall koppla ihop låtens text med produkten, meningen är att man skall känna igen låten och då titta mer noga på reklamen.”. Å sen att det inte handlade om en ”massaker”. Sadsmile tycker inte att Brendas agerande gjort sig förtjänt av detta ord. Samt att jag tydligen glömde ett dödsfall. Sorry, jag glömde rektor Burton Wragg. Sist men inte sämst att jag även hade fel vad gäller hur herr Geldof fick reda på händelsen. Enligt min post när han var på radiostation, enligt Sadsmile när han läste tidning. En sak som är lätt att kolla genom att surfa runt på nätet enligt Sadsmile. Gissar att Sadsmile menar Wikipedia. För egen del litar jag på Boomtown Rats egen webb och deras Mondays FAQ – ”Bob and Fingers were in the USA doing a radio interview. The telex machine relayed a news story..”

Hm, well okej då, inte en massaker i jämförelse även om massaker inte är annat än mord på en större mängd människor vid samma tillfälle. Å andra sidan, samma handling utan tillgång till snabb medicinsk insats skulle förmodligen gett ett högre dödstal än två. Vad gäller att inte kunna göra reklam för något som hänt så finns det dagligen. Där handlar det ofta om värdeskapande reklaminsatser och kommunikativa grepp att t ex göra en köpare nöjd efter köpet. ”Grattis alla Peugeotägare! Ni kör den…osv.”. Mycket vanligt grepp inom reklamvärlden. Sen, det viktigaste, reklam är en form med en ram i syfte att vara reklam. Ingen gör reklam för något om det inte är ämnat som reklam. Dvs, när du spelar I don’t like Mondays så gör du inte reklam. När radiostationer spelar låten gör de inte reklam. När MTV spelar låten gör de inte reklam. Däremot är SJ:s TV-spot om biljettlöst åkande reklam. SJ gör reklam i syfte att kommunicera dels sin tjänst men framförallt sitt varumärke.

Det är detta vad min post handlar om. Å tro mig, låtar i reklam används för att stärka produktens värde och varumärkets goda anspelning. Mycket vanligt idag att många försöker hitta en ny Robin Beck-framgång (Coca Cola, The First Time) och koppla ihop en topplistad låt med en produkt/avsändare/företag/varumärke. Gärna nuförtiden med osignade artister. Där är samspelet med låten, låtens text, låtens historia, låtens framförare och reklamavsändaren extremt viktigt. Att SJ använder en låt som I don’t like Mondays visar att de (gissningsvis KING) inte gjort en god insats i att förstå varumärkesbyggande. Exempelvis fick låten åter aktualitet och mer speltid i samband med Virginia Tech-”massakern”. Så även efter Columbine.

Andra bloggar om: SJ, reklam, marknadkommunikation, KING, Boomtown, Geldof, reklambyrå, skolmassaker, columbinemedia, och annat intressant