Let’s get shorty and disruptive – the sequel

Resan fortsätter in i blandbandsgarderoben, en resa som inleddes med tidigare inlägg. För er som är gamla nog och minns, lite av en variant av farbror Frippes skafferi. Nu börjar det även morpha in till någon slags personlig kom-ihåg-lista av min förvandling från barn, via tonår och upp i vuxen ålder.  Å varför inte spara här istället för att skapa låtlista i Spotify, kanal på YouTube lr Last.fm.

Saga (Goodbye) Once upon a time – Läste Iliaden i tonåren med Behaviour som ljudtapet.

Saga Scratching the Surface – att vara 13 år och komma ur KISS-träsket.

Chris de Burgh The Leader, The Vision och Say Goodbye To It All – det pågår mycket existensiellt i tonåren.

Dio Caught in The Middle – Dio är ett fundament och för att jag ville se ut som porträttet av El Diablo på skivomslaget för Holy Diver – vilket jag i stort sett gör nu, minus the animalface.

Eric B & Rakim I Know You Got Soul – för att det öppnade upp mitt sinne och tog fram mitt arv, mitokondriskt.

Digital Underground The Way We Swing – För att mannen med näsan fick mig åter igen att återkomma till the mothership of all – Parliament and Funkadelic. Bodde i USA i den vevan.

Dj Jazzy Jeff & The Fresh Prince The Magnificent Jazzy Jeff – för att mina Technics SL 1210:0r kom ur detta.

Young MC Fastest Rhyme – behöver man tungträning så gör man.

Sade Hang On To Your Love – hon nämndes bara som bakgrund i tidigare inlägg men är så pass viktig att hon behöver plats i punktljuset. Som en del andra (t ex Depeche, Kent) går det att välja klart fler än en specifik låt.

Human League Don’t You Want Me – gick i femman, sexan och jag och några kompisar hittade ett band (those where the days) på marken som hade denna låt som ett av spåren.

The Motors Airport – vi var barn, vi var grannskapsgänget, brytpunkt mellan 70- och 80-talet, vi skulle starta band, och detta var låten som satte igång det hela. Kommer inte ihåg vad vi hette dessvärre.

Försöker hitta ”moderna” varianter, till dags dato, men svårare att skapa liknande affekter så nära i tiden. Men ett axplock: Goldplay Viva La Vida (även om det är tråk-Chris), Markus Krunegård Ibland gör man rätt, ibland gör man fel (länkar mig tillbaka till Norrköping), Hello Saferide Nothing Like You When You’re Gone (förklaring onödig, Lorenzo Lamas t-shirt).

Dags att avsluta.

Depeche Mode Enjoy The Silence – för att välja en låt, om jag vore strandsatt på öde ö och bara kunde välja en, så landar det på denna. Även om det finns ”bättre” låtar och ”bättre” Depeche-låtar.

Andra om  och annat intressant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s