Blogg

Intressant att följa tvättstugesamtalet mellan Andreas Ekström och Knuff-Johan Larsson. Ekström, kulturjournalist (kulturbloggaren eg) på Sydsvenskan, började lappskrivandet med krönika Dags att avslöja hemligaste mediekillen på Journalisten.se. Knuff-Johan kommenterade bloggaren Ekström. Herr Ekström replikerar på sin blogg varav Johan än en gång skriver ny lapp.

Samtidigt, i en annan del av Sverige, ger bloggosfären sina egna betraktelser om debaklet. Fredrik Wackå, Alter Ego och Dagens Media för att nämna några med lite mer intressant innehåll. Rolf van den Brink påminner t ex de som glömt att nämnde Andreas Ekström, som vill outa ”hemligaste mediekillen” är densamme bakom fd hemligbloggen Hemliga pappan. Cloak and dagger…

Sakfrågan är nu nästan glömd, som så ofta när det gäller ”monolog” via lappar i tvättstugan. I ett kommunikationsperspektiv handlar det däremot inte om att kommunicera. Det handlar om att meddela, vilket är något helt annat. Meddelande kräver ingen uppfattning om det som överförs. Medialt däremot är det effektivt. Tvättstugelapparna har en kraft att sätta dagordningen om vad som är värt att samtala om. Ekström och Knuff-Johan meddelar och sätter dagordningen, men det sker ingen kommunikation, paradoxalt nog. Liknar mediaspelet mellan förbundskaptenen i ishockey, Bengt-Åke Gustafsson, och ”hjältarna” från Modo. Där verkar det oxå ske meddelanden, inte till varandra utan via lappar i tvättstugan. En god kålsuparskrivare är givetvis oxå kanalerna, media. De är anslagstavlan och samtidigt redigerare av lappar. Lapparna handlar om vilka som ska ingå i spelartrupp till VM, något som borde helt falla på förbundskaptenen, även kommunikativt. Men icke. Det sker ingen kommunikation mellan berörda. Det skrivs bara lappar.

Men varför ringde du inte och frågade? – Jag tänker inte ringa och tjata. Jag fick ett besked i november och det är upp till dem att höra av sig om de ändrat ståndpunkt. Det går ändå inte att få tag i dem nu. Ingen svarar i mobiltelefonen, säger Bengt-Åke. (från Aftonbladet)

I hockeyns tvättstuga vet jag att Bengt Åke och Modospelarna Per Svartvadet och Mattias Timander inte är samma person. Däremot vet jag inte om HemligaPappanAndreas och Knuff-Johan är två skilda personer? One and the same maybe. Kanske handlar det hela om mediatid, om personal branding, om agendasetting. An equally fascinating question.

Andra bloggar om: Knuff, Knuff-Johan, Johan Larsson, Andreas Ekström, hemliga pappan, journalism, journalister, kommunikation, media, svartvadet, bloggosfären

Det pågår diskussioner i media, i hemmen, på arbetsplatser och i bloggvärlden kring Reinfeldts utspel idag om tsunamibanden. Många har likt jag känt det som ett försök att skifta fokus från Stegö/Boreliusaffären. Om jag bortser från sakfrågorna så handlar det om en klassisk dragkamp mellan förväntningar och förändringar. I ett kommunikationsperspektiv har vi media som en spelplan för dessa två. I förenklad form kan vi se det som att om en regering (ledning, organisation etc) försöker styra spelplanens informationsflöde för hårt förlorar de även förändringsförmåga. Det omvända, om regeringen låter sig styras alltför mycket av omvärldens förväntningar så förlorar de egen handlingskraft.

Det de spelar om, på medias spelplan, är förtroende. Problemet uppstår när reglerna på den spelplanen antingen missförstås eller bryts. Reinfeldt och Alliansen har vunnit valet, de har därmed förväntningar från omvärlden på sig, samtidigt som de vill göra förändringar. För att de ska kunna ha utrymme för detta behöver de just förtroende. Förtroende skapas när det finns en samstämmighet mellan att känna till varandras språk, begrepp och idéer och att varje part förstår att de andra parterna har uppfattat ens egna språk, begrepp och idéer.

På medias spelplan, framförallt på en presskonferens, har vi journalister, avsändare (Reinfeldt och regering), och lyssnare (om sänds på TV eller radio). När Reinfeldt utlyser presskonferens kan jag anta att journalistkåren förväntade sig att det skulle handla om det de själva ville ha svar på, det de själva ansett som aktuellt nyhetsvärde. I det här fallet, minister”krisen”. Istället möts de av en offentlig avsändare som försöker sätta en ny agenda. Agendan är oxå en helig ko inom mediasfären, för det är media självt som helst vill sätta agendan. Åtminstone är det så att media (massmedia) spelar en stor roll i att sätta agendan.

Reinfeldt gör alltså ett utspel, han vill göra en offensiv positionering. Syftet är förmodligen att styra uppmärksamheten på spelplanen.

I sak är det inte konstigt och det är heller inte ovanligt att försöka sätta agendan. I grunden ska regeringen inte heller styras av vad media vill veta, såväl som media inte ska styra vad regeringen ska förmedla eller göra. Men här hade vi en situation där mediasfären ville ha svar på journalismens klassiska vad, vem, när, var och varför och frågorna gällde agendaaktuella ministeraffärerna. Reinfeldt gör det helt motsatta, han sätter en helt annan fråga på spelplanen. När då steget mellan journalisternas förväntan och Reinfeldts förändringsförsök blir för stort, ja då sätter Reinfeldt verkligen förtroendet på spel.

[Textens läsbarhet: LIX-index 45]

Andra bloggar om: reinfeldt, positionering, förtroende, kommunikation, media, ministerposter, regeringen, journalism, intressant

Informatören noterar om Reinfeldts strategi:

• Lång näsa till de flesta.
• DamageControl!
• Avslutar veckan med presskonferens om förra regeringens största drevblunder, tsunamikatastrofhanteringen.
• Se till att journalister är stumma på presskonferens genom att spela med i tysthet om att den skulle handla om Stegö/Boreliusaffären.
• Skapa mediafokus på ett ämne, peta bort Stegö/Boreliusaffären precis innan helg.
• På måndag släpps regeringens budget, därav mediafokus på den efter helgen.
• Stegö/Boreliusaffären ska på det sättet mediatystas.

Men…oups…undrar om det inte blir backfire. För varför presskonferens? Å hur skulle en journalist vara källan till att det finns band i ett skåp på regeringskansliet? Å ett band som inte ens är läst. För det inte är läsbart än.
Ja du Fredrik, du kanske skulle anlita informatörer istället för PR-”journalister”.

UPPDATERING:
Se vidare Del 2 om Reinfeldts brandkontroll .
Andra bloggar om: reinfeldt, politik, media, press, tsunami, stegö, borelius, intressant