Några utvalda från Tumblr…

Tumblr seems to be the best way for me to re-attach myself to the blogging world. Here are the latest this week.

Samlat och ihopkokat från min Tumblr

Om hur en anmälan till #SSWC stoppas av försynen eller hur det nu gick till

[Posten finns även publicerad på sin nya plats med tanke på att jag flyttar till xforma.se – http://www.xforma.se/2010/07/20/om-hur-en-anmalan-till-sswc-stoppas-av-forsynen-eller-hur-det-nu-gick-till/ ]

Egentligen grämer jag mig för att skriva det här inlägget för jag blir smått förbenad under själva skrivandet. Händelsen river upp så många sår, tydligen. ;) Nej då, men det är en historia i hur en man försöker anmäla sig till #sswc; inte en, inte två, utan tre gånger – alla utan att lyckas! Hur lyckas man med det? Jo, tro mig, det är inte så svårt. Å det ytterst roliga i det hela är att det inte hade gått, även om det varit smooth sailing för mig. Jag kommer till det.

SSWC, Sweden Social Web Camp 2010, på Tjärö i Blekinge skärgård, nu i augusti….ah…sett fram emot detta sedan förra hösten och gjort enligt konstens alla regler de saker som sig bör, anmält mig till intresselista, FB-sida, följt #sswc på dess blogg, via Twitter, U name it. Det buzzades om när biljetter skulle släppas, hur många skulle släppas osv.

Sen, en afton i slutet av maj, då hände det, första biljettsläppet! Men gick det ut nån information om detta till den intresselista som många satt upp sig på…? Nej… Men skitsamma, i vilket fall, i ren först-till-kvarn-mentalitet gällde det att på klockslaget logga in ? (framkom illa innan var det skulle ske) och lägga sin order. På #sswc webben framkom det däremot ganska tydligt 24 timmar innan och sedan med utrop Biljettsläpp. Men av verklighetens anledningar så kunde jag inte vara online vid den tidpunkten, var på resande fot och bortom. Å så kan det ju vara. Man kan ju faktiskt vara offline eller off the grid . Men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att #sswc skulle använda sig av den metoden – att förlita sig på någon slags TCP/IP-kapplöpning. -För guds skull, öppna anmälan under en viss tid, några dagar, säg att det finns begränsade platser och lotta sedan bland alla inkomna anmälningar. Det är mer schysst, det är mer smart. Eller fastnar ni i spel- och lottolagens ramar då? Tro mig, det gör ni även med TCP/IP-kapplöpning, för det kan klassas som lottoförfarande.

Nåväl, första biljettsläppet över men det utlovades ett extra släpp – ett släpp som skulle annonseras och förmedlas i tid innan… och till de på intresselistan… Just det, hur var det nu med den? Å där, den 16 juni, på webben – ”Därför släpper vi på torsdag kl. 20.00 fler biljetter. Samma rutin som innan, först till kvarn och instruktioner kommer på bloggen.

Samma rutin som innan. Okej, de menar via den här sidan givetvis! Med klara instruktioner på #sswc webben förstås, som förra gången, samma rutin som innan. Ah…ni anar en viss nyans av ironi. ;) Jo.

Å likt Fresh Princes rhyme ”Just my luck we were in a snow storm, and all I had was my underwear on to keep my warm” så på kvällen den 17  juni, tiden för biljettsläpp två, var jag uppbunden på avslutningsmiddag för ett stort webbprojekt, plats restaurant Bergamott på Kungsholmen. Men min lill-ASUS och 3G-modemet fick hänga med, den här gången skulle jag hänga på låset. Å just innan kl 20, ursäkta mig…ska bara upp med en dator…xcuse me…ja, jag sätter mig här, i fönstret. Sorry. Snart klar, ska bara…

Bootar upp, verkar finnas täckning, Telenor gör sitt jobb, klockan är någon minut innan 20, in på #sswc webben…men VAR anges det att nya biljetter släpps och var ska vi lägga vår beställning? Skulle ju vara samma rutiner som förra gången!? På samma sida förstås…på Simplesignup, givetvis, logiskt. Men…nej…inte där, och inte nån hänvisning på första biljettsläppets post. ? En stunds förvirring, i dunkelt ljus på högljudd restaurang, sorl och att hålla koll på folk omkring mig…vad fasen, var? Ah! Där! Dykt upp, en post om Veidekke Bostad! Nu är inte den posten så som den såg ut den 17, den är något uppdaterad. Men rubriksättaren Tomas, medvetet eller omedvetet, tänkte att varför skriva NU biljettsläpp två HÄR! när jag kan linda in det i något annat. Eller var det eftergifter till sponsor… ;)

Jaha….läsa post…tack Veidekke för ett tält, jaha…men var anmäler jag mig? Sekunder går…va! där…? Ytterligare en länk till Martin Palacios egen blogg (sponsorperson från Veidekke) där man ska kunna boka. Ä väl där, mitt i posten, en rad ”Biljetterna köper du här.”, med en länk som går till ytterligare en simplesignup-sida. Inte samma som förra, inte samma rutin som förra gången. Nej nej. HUR kunde ni tro det? *s*

Well, no harm done (än), det är ju bara några minuter över 20, tittar på klockan –  20:03:23. Borde gå. In på signup-sidan…och…ha! nej du, event är fullbokat! Okej… Kul. So much for nothing, eller i shakespearan terms ”much ado about not(h)ing”. Suck, down the hatch you go! Lock på Asus stängs… Åter till middag, c’est la vie, gjorde det jag kunde under omständigheterna, det var inte meningen, lär inte gå under, i viss mån en lättnad för #sswc krockar med annat, osv. Alla val, även de som inte förverkligas, rättfärdigas i efterhand. ;)

Vi lämnar sedermera Bergamott för promenad mot efterarbete på bar, kollar tweetflödet under gången på min Desire och då detta: ”Nu finns det biljetter att boka. http://bit.ly/blR4bU Skynda! #sswc”, från @tomaswennstrom, kl 21.02. Ah! Har jag en chans till? Å verkar bero på detta. Men inte upp med dator, går ju inte, vad satan…men in via min HTC, Opera Mini Browser, gå till länk som tweet hänvisar till…o den går givetvis tillbaka till #sswc, så pekrulla där, in på länk till Martin Palacios blogg, rulla ner, till länk Biljetterna köper du här och in på simplesignup. Crap, under gång, knappa in via Sense-gränssnittet och fylla i anmälningsformuläret, ja, till slut, klicka för att slutföra betalning, ny sida öppnas i mini-Operan, in med kontokortsuppgifter…men kontrollerna funkar då inte i Opera! eftersom den saknar tillräcklig zoom för att kunna aktivera kontrollen! Vad satan! Okej, calma, du kan göra nio saker samtidigt, direkt till Android Market, ner med Dolphin Browser, en RIKTIG läsare för mobiler, samma procedur som förut, ny anmälan…ja, det verkar finnas plats! :) okej…betalningsformulär, in med allt, klicka Bekräfta…. Men WFT! Men du skojar!! Mitt Visa kräver säker signering med DOSA för detta!! Men ge dig nu!!

Å där, strax efter kl 21, torsdagen den 17 juni 2010, på trottoarserveringen utanför baren Lokal, tog mina bokningsäventyr med SSWC 2010 slut. Dosa…nej, den bär jag inte med mig…å man ska tydligen ta bort säkerhetsnivåer på sitt kort koppling, det är tydligt det. Å i allt detta, det enda jag kunde utbrista var i Predatortermer -”Shit happens!”.

Med detta off my chest så hoppas jag att årets web camp på Tjärö bli kanon och att arrangörer med @TomasWennstrom och @KristinHeinonen i spetsen och med sponsorer som Martins initiativ i ryggen kommer få det superbt och socially engaging! :)

Andra om , , , , , och annat intressant
Text

Pushmänniskor har svårt med Twitter

Social media på agendan?
-Vi måste ju vara med på banan. Men vad ger det egentligen?

Ja du. Det ger vad du gör det till. ”Räkna inte” med vanlig ROI. Det du måste hantera är istället Return on Engagement eller andra sätt att mäta. Men det är alltid lika märkligt hur en del förståsigpåare ofta vill föra in sociala media i den vanliga PR-mallen. Mallen som utgår från ROI, beräkning av ”underlaget, antalet användare, täckning, frekvens, osv. Lägg på lite pushmentalitet så har du ett underlag till beslutande att detta ska vi inte syssla med. -Det ger ju inget!

Ser att IDG ger lite tips, tack @Miriam. Ett annat intressant projekt är Silverbakks Briefing, något @Stenbeck kan ge dig mer matnyttigt kring.

En återkommande frågeställning är hur många som twittrar, eller om det har något värde rent journalistiskt, eller PR-mässigt. Men….you´re missing the point. Först finns det ingen officiell statistik kring antal Twitter-användare. De försök som görs har stor spridning men det spelar mindre roll. En del gör matematiska mediaanlyser av detta och kan komma fram till att endast några promille av svenskarna twittrar. -Det är ju bara 75 000 svenskar som twittrar.  Sedan ser man den siffran som låg mediatäckning och svag som underlag för viktig kanal.

Sure, jag kan köpa vissa argument att hypade mediaformer ska hanteras som hypade ibland och behandlas med rim o reson. Men det är ingen som säger att sociala media ska utgöra den enda kommunikativa plattformen för ditt brand, dina produkter, dina kundrelaterade informationsinsatser osv. K.I.S.S. (google it)

US Adult Twitter Users, 2008-2010 (millions and % of adult Internet users)

http://www.emarketer.com/Article.aspx?R=1007388

Ja, jag vet, det finns en senare förväntad beräkning (US) än den ovan.

Men argumentet om att ”endast” 75 000 twittrar  (är fler givetvis…) och därmed är ointressant, är fel. Finn svansen. Förstå nätverkslogik (för varje ny nod så…). En kontakt kan vara porten till 1000 andra, mer frågan om VEM än hur många osv. Men även, icke att förglömma, gee… det finns faktiskt en stor andel av våra företag, organisationer, konsulter, gatekeepers, motivators, osv som tänker och agerar utanför ”Sverigepölen”.

Slutligen, vid tvekan, ta små steg och ofta. Ingen som har sagt att du ska blåsa på. Testa. Try, you might like it. Var aktiv. Gör inte misstaget att behandla det som push och se det som en anslagstavla utan att själv interagera till dialog.

Andra om , , , , , och annat intressant.

Hette det sociala media säger du?

Å nej, inte en till artikel om sociala media!

På ett sätt blir det som skomakarens barn. Eftersom jag jobbar med kommunikation och information, persuasive technology, så har jag inte ”orkat” ge mig in i debatten alltför mycket. Men det kommer. För mig är det heller inte nåt som ligger ”utanför”. Lite likt det jag såg Michaela Schmied uttrycka det i ”På samma sätt som “nya medier” inte är nya för dem som växt upp med dem är sociala medier inte en enskild företeelse att separeras från företags övriga digitala närvaro.”

Senaste tiden är det många konsult-, media- och kommunikationsbyråer som säger sig veta och gärna berättar om sociala media. Det blir däremot intressant när man kollar lite på vissa personer som dyker upp då och då och håller föreläsningar, utbildningar, konsultsnack med oförberedda företag, organisationer och myndigheter. Märkligt nog är de själva tämligen inaktiva i de mediaformer de så gärna vill sälja in. Å om de mot förmodan finns i de sociala nätverken så är det inte hejdundrande intressanta och ”nätverksvärda” saker.

Satan vad jag gnäller nu då. Å hur är jag själv… Kastar sten i glashus…eller.

Men poängen är att många företag, kommuner, myndigheter och organisationer riskerar att fastna i buzz- och konsultfällan. För tro mig, kompetensen kring sociala media kan finnas mer ”inom huset” än via många kommunikationsbyråer.

Ett sätt att testa din konsult eller byrå som försöker sälja in sig är att be de nämna  andra personer som är bra att följa eller lyssna på. Kan de inte det, tacka för intresset och be de gå vidare. Värdekapitalet i sociala media är just att veta sin omvärld och då har de visat att de inte har något värde att erbjuda.

Men det finns ju undantag. Förstås! :)

Pete Cashmore, Mattias Åkerberg, Brit Stakston, Niclas Strand, Annika Lidne, Hans Kullin, Fredrik Stenbeck, Joakim Jardenberg, osv….

Ett tips. Kolla in Saltå Kvarn.

Andra om , , , , , och annat intressant.

Svd
DN

Let’s get shorty and disruptive – the sequel

Resan fortsätter in i blandbandsgarderoben, en resa som inleddes med tidigare inlägg. För er som är gamla nog och minns, lite av en variant av farbror Frippes skafferi. Nu börjar det även morpha in till någon slags personlig kom-ihåg-lista av min förvandling från barn, via tonår och upp i vuxen ålder.  Å varför inte spara här istället för att skapa låtlista i Spotify, kanal på YouTube lr Last.fm.

Saga (Goodbye) Once upon a time – Läste Iliaden i tonåren med Behaviour som ljudtapet.

Saga Scratching the Surface – att vara 13 år och komma ur KISS-träsket.

Chris de Burgh The Leader, The Vision och Say Goodbye To It All – det pågår mycket existensiellt i tonåren.

Dio Caught in The Middle – Dio är ett fundament och för att jag ville se ut som porträttet av El Diablo på skivomslaget för Holy Diver – vilket jag i stort sett gör nu, minus the animalface.

Eric B & Rakim I Know You Got Soul – för att det öppnade upp mitt sinne och tog fram mitt arv, mitokondriskt.

Digital Underground The Way We Swing – För att mannen med näsan fick mig åter igen att återkomma till the mothership of all – Parliament and Funkadelic. Bodde i USA i den vevan.

Dj Jazzy Jeff & The Fresh Prince The Magnificent Jazzy Jeff – för att mina Technics SL 1210:0r kom ur detta.

Young MC Fastest Rhyme – behöver man tungträning så gör man.

Sade Hang On To Your Love – hon nämndes bara som bakgrund i tidigare inlägg men är så pass viktig att hon behöver plats i punktljuset. Som en del andra (t ex Depeche, Kent) går det att välja klart fler än en specifik låt.

Human League Don’t You Want Me – gick i femman, sexan och jag och några kompisar hittade ett band (those where the days) på marken som hade denna låt som ett av spåren.

The Motors Airport – vi var barn, vi var grannskapsgänget, brytpunkt mellan 70- och 80-talet, vi skulle starta band, och detta var låten som satte igång det hela. Kommer inte ihåg vad vi hette dessvärre.

Försöker hitta ”moderna” varianter, till dags dato, men svårare att skapa liknande affekter så nära i tiden. Men ett axplock: Goldplay Viva La Vida (även om det är tråk-Chris), Markus Krunegård Ibland gör man rätt, ibland gör man fel (länkar mig tillbaka till Norrköping), Hello Saferide Nothing Like You When You’re Gone (förklaring onödig, Lorenzo Lamas t-shirt).

Dags att avsluta.

Depeche Mode Enjoy The Silence – för att välja en låt, om jag vore strandsatt på öde ö och bara kunde välja en, så landar det på denna. Även om det finns ”bättre” låtar och ”bättre” Depeche-låtar.

Andra om  och annat intressant.

Let’s get shorty and disruptive

Med ett klick dela med dig till andra. Med en länk direkt in i Spotify, direkt till YouTube. Twitter, Bloggy och ansiktsbokens feeds flödar (there´s a tautology right there baby) av dessa – blandbandslänkarna. You know what I’m talking about. Låtar eller videos som vi har i våra musikgarderober, de vi antingen alltid återkommer till eller de som vi glömt bort att vi ens vill minnas.

Så varför inte öppna upp och se efter vad jag själv hittar. Vilka musikaliska skelett ligger o skräpar och som jag inte kan hjälpa att gunga till? Vilka säger saker om mig, om mitt liv, vilka uttrycker det jag vill säga, vilka visar det jag känner?

On a professional note…detta kanske verkligen är disruptive media? För vad är det som är informationsbärare, vad är det som verkligen kommunicerar? En länk till en låt via en kort tweet kan överföra mer information om en person än vad de flesta kan uppnå via otaliga CVs och bios.

Två saker fick mig att börja fundera. Först att våra feeds är fulla av de, musiklänkarna. Sen går det en reklam för Kalles kaviar med ett litet barn som ställer sig upp och dansar loss till KCs That’s the way (I like it). Å häng med nu, för assiociationsmässigt hamnade jag i detta: (don’t ask me why…) Det finns ett parti i Lipps Inc,  Funky Town som andra har sagt påminner om mig. Märkligt men två (av varandra oberoende) har sagt detta, första gången för säkert 15 år sedan. Det är själva bryggan när funkgitarren kommer in och ”Won’t you take me to, Funky Town” refrängen sätter igång och över strängpartiet. Slutar när saxofonen kommer in. Låten i sig är ju crap. Jag oxå då lr, vad faan menade dom?

Damn…vad har jag lovat nu egentligen. Å det är redan dömt att misslyckas för all blandbandsmusik bygger på ”-ja just det, den ja!”. Det går inte att komma ihåg, det går inte att på beställning ta fram de man glömt att minnas. Men ok, kan väl inrikta mig på det jag på kort stund kan komma ihåg, mer skelett kanske, och se var vi hamnar. Gör ingen rangordning utan låter det följa ihågkomstens slingerkrokar.

And mucho importante. Jag är inte den som hänger upp musik på låttexter. Musik är för mig mycket känsla, rytm och idé om innehåll. Ofta ser jag texten som en del av musikslingan. Så bedöm inte mina val efter textens innehåll. I de flesta fall betyder de lite.

Ett generellt moln av musikartister som förmodligen säger nåt om mig eftersom de funnits med länge är: Sade, Kent, Madonna, MJ (artisten, inte musiken direkt), Prince, Public Enemy, EPMD, Jungle Brothers, Saga, Seal, Alanis, Seattlesoundet, R.E.M, Winnerbäck, tidig Mary J, Massive Attack, PixLax, sa jag Kent, Depeche.

Michael Sembellos Maniac – nån slags kärna av danshet och energi. På senare år tänker jag på Billy Elliot när jag hör denna.

Madonna Live to Tell – burit henne sedan unga unga år…

Ronan Keating When you say nothing at all – vet inte, men är nånting med underbettssången som är muschy. I’m such a sob. Riktigt skelett.

Anouk Nobody’s wife – what can I say, det slår varje gång jag hör.

Simply Red Money’s too tight to mention – på vinyl, det är tonår, det är musikmatta.

Heart These dreams – Is it cloak and dagger… Så länge har JAG burit vampyrskaijten. Mer skelett..och låten är inte bra, men det är det där med cloak and dagger…

Kent 747 (långa svenska versionen) – för mig är det stunden just innan allt vaknar, på gränsen mellan mörker och gryning, i gatljusens och tomma gators sken. Egentligen skulle jag kunna lägga ut alla Kentlåtar, i stort sett.

Oasis Wonderwall – Ja, idag kan vara dagen.

Latin Kings Fint väder – Ingen kan säga det som Dogge.

Daft Punk Harder, Better, Faster, Stronger – sitt still om du kan. Å alla videoresponser på denna, dansvarianter och handvarianter..

Daft Punk Around the world – video – för att jag vill se Henne dansa.

MJ – Smooth Criminal – den långa videon. 5.30 in börjar det ske…6.39 in frisläpps allt….7.16 ställs allt i rätt vinkel. Se den och se hur jag rör mig, även när jag går.

Robbie Williams No regrets – Bor en liten Robbie i mig.

Alice in Chains Would? – R.I.P

Alice in Chains Rooster

Fireside Kilotin – Vad hände egentligen sen?

Puddle of Mudd Blurry – Så som det är.

Rammstein Mein Herz Brennt – kommer aldrig glömma Lilja.

Inner City Good Life – It’s deep, it’s hard.

Moloko The Time is Now – Ja du, Roisin.

Säkert! Någon gång måste du bli själv – Ja visst måste vi.

Massive Attack Unfinished Sympathy och videon – Alltså, jag vet inte, det blir inte bättre än så här. Det vore kanske The Verve Bittersweet Symphony.

Nej…nu ger jag mig. Could go on forever.

Andra om , , , , , , , , och annat intressant.