Hette det sociala media säger du?

Å nej, inte en till artikel om sociala media!

På ett sätt blir det som skomakarens barn. Eftersom jag jobbar med kommunikation och information, persuasive technology, så har jag inte ”orkat” ge mig in i debatten alltför mycket. Men det kommer. För mig är det heller inte nåt som ligger ”utanför”. Lite likt det jag såg Michaela Schmied uttrycka det i ”På samma sätt som “nya medier” inte är nya för dem som växt upp med dem är sociala medier inte en enskild företeelse att separeras från företags övriga digitala närvaro.”

Senaste tiden är det många konsult-, media- och kommunikationsbyråer som säger sig veta och gärna berättar om sociala media. Det blir däremot intressant när man kollar lite på vissa personer som dyker upp då och då och håller föreläsningar, utbildningar, konsultsnack med oförberedda företag, organisationer och myndigheter. Märkligt nog är de själva tämligen inaktiva i de mediaformer de så gärna vill sälja in. Å om de mot förmodan finns i de sociala nätverken så är det inte hejdundrande intressanta och ”nätverksvärda” saker.

Satan vad jag gnäller nu då. Å hur är jag själv… Kastar sten i glashus…eller.

Men poängen är att många företag, kommuner, myndigheter och organisationer riskerar att fastna i buzz- och konsultfällan. För tro mig, kompetensen kring sociala media kan finnas mer ”inom huset” än via många kommunikationsbyråer.

Ett sätt att testa din konsult eller byrå som försöker sälja in sig är att be de nämna  andra personer som är bra att följa eller lyssna på. Kan de inte det, tacka för intresset och be de gå vidare. Värdekapitalet i sociala media är just att veta sin omvärld och då har de visat att de inte har något värde att erbjuda.

Men det finns ju undantag. Förstås! :)

Pete Cashmore, Mattias Åkerberg, Brit Stakston, Niclas Strand, Annika Lidne, Hans Kullin, Fredrik Stenbeck, Joakim Jardenberg, osv….

Ett tips. Kolla in Saltå Kvarn.

Andra om , , , , , och annat intressant.

Svd
DN

Annonser

Let’s get shorty and disruptive – the sequel

Resan fortsätter in i blandbandsgarderoben, en resa som inleddes med tidigare inlägg. För er som är gamla nog och minns, lite av en variant av farbror Frippes skafferi. Nu börjar det även morpha in till någon slags personlig kom-ihåg-lista av min förvandling från barn, via tonår och upp i vuxen ålder.  Å varför inte spara här istället för att skapa låtlista i Spotify, kanal på YouTube lr Last.fm.

Saga (Goodbye) Once upon a time – Läste Iliaden i tonåren med Behaviour som ljudtapet.

Saga Scratching the Surface – att vara 13 år och komma ur KISS-träsket.

Chris de Burgh The Leader, The Vision och Say Goodbye To It All – det pågår mycket existensiellt i tonåren.

Dio Caught in The Middle – Dio är ett fundament och för att jag ville se ut som porträttet av El Diablo på skivomslaget för Holy Diver – vilket jag i stort sett gör nu, minus the animalface.

Eric B & Rakim I Know You Got Soul – för att det öppnade upp mitt sinne och tog fram mitt arv, mitokondriskt.

Digital Underground The Way We Swing – För att mannen med näsan fick mig åter igen att återkomma till the mothership of all – Parliament and Funkadelic. Bodde i USA i den vevan.

Dj Jazzy Jeff & The Fresh Prince The Magnificent Jazzy Jeff – för att mina Technics SL 1210:0r kom ur detta.

Young MC Fastest Rhyme – behöver man tungträning så gör man.

Sade Hang On To Your Love – hon nämndes bara som bakgrund i tidigare inlägg men är så pass viktig att hon behöver plats i punktljuset. Som en del andra (t ex Depeche, Kent) går det att välja klart fler än en specifik låt.

Human League Don’t You Want Me – gick i femman, sexan och jag och några kompisar hittade ett band (those where the days) på marken som hade denna låt som ett av spåren.

The Motors Airport – vi var barn, vi var grannskapsgänget, brytpunkt mellan 70- och 80-talet, vi skulle starta band, och detta var låten som satte igång det hela. Kommer inte ihåg vad vi hette dessvärre.

Försöker hitta ”moderna” varianter, till dags dato, men svårare att skapa liknande affekter så nära i tiden. Men ett axplock: Goldplay Viva La Vida (även om det är tråk-Chris), Markus Krunegård Ibland gör man rätt, ibland gör man fel (länkar mig tillbaka till Norrköping), Hello Saferide Nothing Like You When You’re Gone (förklaring onödig, Lorenzo Lamas t-shirt).

Dags att avsluta.

Depeche Mode Enjoy The Silence – för att välja en låt, om jag vore strandsatt på öde ö och bara kunde välja en, så landar det på denna. Även om det finns ”bättre” låtar och ”bättre” Depeche-låtar.

Andra om  och annat intressant.

Let’s get shorty and disruptive

Med ett klick dela med dig till andra. Med en länk direkt in i Spotify, direkt till YouTube. Twitter, Bloggy och ansiktsbokens feeds flödar (there´s a tautology right there baby) av dessa – blandbandslänkarna. You know what I’m talking about. Låtar eller videos som vi har i våra musikgarderober, de vi antingen alltid återkommer till eller de som vi glömt bort att vi ens vill minnas.

Så varför inte öppna upp och se efter vad jag själv hittar. Vilka musikaliska skelett ligger o skräpar och som jag inte kan hjälpa att gunga till? Vilka säger saker om mig, om mitt liv, vilka uttrycker det jag vill säga, vilka visar det jag känner?

On a professional note…detta kanske verkligen är disruptive media? För vad är det som är informationsbärare, vad är det som verkligen kommunicerar? En länk till en låt via en kort tweet kan överföra mer information om en person än vad de flesta kan uppnå via otaliga CVs och bios.

Två saker fick mig att börja fundera. Först att våra feeds är fulla av de, musiklänkarna. Sen går det en reklam för Kalles kaviar med ett litet barn som ställer sig upp och dansar loss till KCs That’s the way (I like it). Å häng med nu, för assiociationsmässigt hamnade jag i detta: (don’t ask me why…) Det finns ett parti i Lipps Inc,  Funky Town som andra har sagt påminner om mig. Märkligt men två (av varandra oberoende) har sagt detta, första gången för säkert 15 år sedan. Det är själva bryggan när funkgitarren kommer in och ”Won’t you take me to, Funky Town” refrängen sätter igång och över strängpartiet. Slutar när saxofonen kommer in. Låten i sig är ju crap. Jag oxå då lr, vad faan menade dom?

Damn…vad har jag lovat nu egentligen. Å det är redan dömt att misslyckas för all blandbandsmusik bygger på ”-ja just det, den ja!”. Det går inte att komma ihåg, det går inte att på beställning ta fram de man glömt att minnas. Men ok, kan väl inrikta mig på det jag på kort stund kan komma ihåg, mer skelett kanske, och se var vi hamnar. Gör ingen rangordning utan låter det följa ihågkomstens slingerkrokar.

And mucho importante. Jag är inte den som hänger upp musik på låttexter. Musik är för mig mycket känsla, rytm och idé om innehåll. Ofta ser jag texten som en del av musikslingan. Så bedöm inte mina val efter textens innehåll. I de flesta fall betyder de lite.

Ett generellt moln av musikartister som förmodligen säger nåt om mig eftersom de funnits med länge är: Sade, Kent, Madonna, MJ (artisten, inte musiken direkt), Prince, Public Enemy, EPMD, Jungle Brothers, Saga, Seal, Alanis, Seattlesoundet, R.E.M, Winnerbäck, tidig Mary J, Massive Attack, PixLax, sa jag Kent, Depeche.

Michael Sembellos Maniac – nån slags kärna av danshet och energi. På senare år tänker jag på Billy Elliot när jag hör denna.

Madonna Live to Tell – burit henne sedan unga unga år…

Ronan Keating When you say nothing at all – vet inte, men är nånting med underbettssången som är muschy. I’m such a sob. Riktigt skelett.

Anouk Nobody’s wife – what can I say, det slår varje gång jag hör.

Simply Red Money’s too tight to mention – på vinyl, det är tonår, det är musikmatta.

Heart These dreams – Is it cloak and dagger… Så länge har JAG burit vampyrskaijten. Mer skelett..och låten är inte bra, men det är det där med cloak and dagger…

Kent 747 (långa svenska versionen) – för mig är det stunden just innan allt vaknar, på gränsen mellan mörker och gryning, i gatljusens och tomma gators sken. Egentligen skulle jag kunna lägga ut alla Kentlåtar, i stort sett.

Oasis Wonderwall – Ja, idag kan vara dagen.

Latin Kings Fint väder – Ingen kan säga det som Dogge.

Daft Punk Harder, Better, Faster, Stronger – sitt still om du kan. Å alla videoresponser på denna, dansvarianter och handvarianter..

Daft Punk Around the world – video – för att jag vill se Henne dansa.

MJ – Smooth Criminal – den långa videon. 5.30 in börjar det ske…6.39 in frisläpps allt….7.16 ställs allt i rätt vinkel. Se den och se hur jag rör mig, även när jag går.

Robbie Williams No regrets – Bor en liten Robbie i mig.

Alice in Chains Would? – R.I.P

Alice in Chains Rooster

Fireside Kilotin – Vad hände egentligen sen?

Puddle of Mudd Blurry – Så som det är.

Rammstein Mein Herz Brennt – kommer aldrig glömma Lilja.

Inner City Good Life – It’s deep, it’s hard.

Moloko The Time is Now – Ja du, Roisin.

Säkert! Någon gång måste du bli själv – Ja visst måste vi.

Massive Attack Unfinished Sympathy och videon – Alltså, jag vet inte, det blir inte bättre än så här. Det vore kanske The Verve Bittersweet Symphony.

Nej…nu ger jag mig. Could go on forever.

Andra om , , , , , , , , och annat intressant.